Imorse när jag vaknade såg man knappt ut mot havet, eftersom himlen var full av vita snöflingor. Till att börja med blev jag lite småsur, för har inte riktigt accepterat att sommaren är över. Och själva hösten har man knappt känt av eftersom jag inte har något liv för tillfället. Men efter att ha begrundat läget ett tag, mjuknade jag upp och blev glad över snön. Och precis som små barn, klädde jag genast på mig ytterkläder och gick ut. Det blev en annorlunda pw, på både gott och ont.
Det var roligt med en pw i annan miljö, för omväxlings skull. Naturen har inte ändrat så mycket, men det var i varje fall lite roligt med stora snöflingor runt omkring en. Det mindre roliga var att jag nästan blev mos i korsningen mellan skolhusgatan och biblioteksgatan. Jag var precis på väg att gå över vägen (t.o.m. vid övergångsstället) när jag märker att två bilister varken ser mig eller varandra. Som tur hann jag stanna och i nästa stund pamar de framför fötterna på mig. Bilarna krockade 3 meter framför mig och jag är tacksam över att mina ben inte blev där emellan! Som tur skadade sig ingen, men bilarna blev förstörda.
Ibland kan det vara nyttigt att bli uppskrämd. Tänk hur sakta man egentligen kör i korsningar, typ 20-40 km/h, och jag vill knappt tänka på hur det skulle ha känts att bli klämd mellan tvi bilar, trots den låga hastigheten. Härefter ska även jag vara mer uppmärksam i trafiken, och framför allt använda reflex i mörkret.
+of+jag+3+picasa+red.jpg)
Tummen upp för snön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar