Tja tja. Still alive trots att jag inte har bloggat på evigheter. Vad kan man när tiden inte räcker till?! Hur som helst tänkte jag skriva ett inlägg om Jyväskylä testen som jag var på igår. Bara för att så många har frågat och undrat hur det har gått. Det kan för den delen vara roligt att börja blogga nu igen till våren och sommaren när det börjar hända lite saker igen! Inlägget lär bli långt så låt bli att läsa om du inte orkar eller bryr dig!
För ett par veckor sedan (på pampas) hade vi gymnastiklärarsökande inträdesprov i Vasa. Det var ett skriftligt prov som bestod av flervalsfrågor baserade på engelsk och svenskspråkig litteratur. Litteraturen var inte övermäktig men det stora problemet var att det var detaljkunskap som krävdes. (Engelska är inte heller min starka sida.) Till de som undrar hur man ska förbereda sig för provet kan jag säga att läs så att du vet precis alla små onödiga detaljer, som till exempel vilken färg en boll har under ett experiment. En sådan fråga kom inte men ni fattar, detaljer! Provet gick alltså bra, jag blev godkänd och hörde till skaran som presterade bäst i Finland. I samband med att provresultatet kom på posten fick jag även inbjudan till fysiska test i Jyväskylä, testen ägde rum igår. I torsdags packade jag och 3 vänner väskan och åkte iväg till Jyväskylä för att visa vad vi går för. Vi hade övat på en del färdigheter innan men eftersom man inte har någon större aning om vad som kommer testas har jag inte förberett mig värst mycket. Har testat rullskidning och tränat bröstsimsparken. Dagen innan vi åkte iväg var vi och kastade lite boll i gymnastiksalen och tränade lite handstå, kullerbyttor och utföranden på räck. That´s it, sen åkte vi iväg! Vi övernattade på Omena hotelli och jag blev positivt överraskad på det billiga konceptet. Jag hade turen att få sova i en riktig säng medan två andra vänner fick nöja sig med utfällbara stolar, som inte var lika sköna och behändiga :D Sov relativt bra trots nervositeten som kom smygande, och festandet på hotellet. Jag var trött och mätt efter en stor måltid på Amarillo så jag somnade rätt snabbt!
På morgonen var vi alla pigga och taggade på att komma oss iväg till skolan och kampuset. Vi hittade bra och det var en lättnad att få möta upp vår gymnastiklärare som var på plats för att hjälpa oss med finskan och för att lugna och peppa oss. Vi svenskspråkiga har både för och nackdelar med att söka. Vi får vara i samma grupp under testen (de andra finska blandas om i 3 olika grupper), vi har en egen kvot (peffan tar in 3 flickor och 3 pojkar), vi behöver alltså inte tävla mot de finskspråkiga, vi behöver bara komma över poäng gränsen som sätts i Jyväskyla efter att de har sett och bedömt alla sökanden. Vi får ha en lärare med oss och eftersom vi bara var 4 sökanden i år som klarade tenten behöver vi inte tävla mot varandra, istället hjälpte vi varandra för att vi alla ska klara gränsen. Det negativa var såklart att alla instruktioner gick på finka (inte värst svårt) men det tråkiga var att en undervisningsfilm som vi skulle analysera gick på finska. Vi hade endast 3 minuter på oss att skriva ner våra analyser om undervisningen på filmen och det tar längre tid att behöva översätta lärarens kommentarer från finska till svenska och sedan hinna skriva ner bra svar. Det var även svårt att lyssna på filmen samtidigt som man var tvungen att skriva ner sina svar på svenska. Jag skulle betydligt lättare ha kommit ihåg lärarens kommentarer och dylikt om han hade pratat på svenska eftersom det var svårt att hålla finska kommentarer i huvudet samtidigt som man skrev ner svenska svar som han redan hade nämnt. Ganska irriterande och orättvist! Tur att jag inte är sämre på finska än vad jag är, annars skulle det ha varit problem!
Så dagen började men en skriftlig uppgift, alltså att analysera små undervisningssnuttar eller prestationer i någon gren. Det var en hjulning, väggpassning i fotboll och undervisning i volleyboll var läraren var en katastrof. De korta färdighetssnuttarna skulle man analysera och svara på under 1 minut var (eller var det 1,5 minut?) och volleyboll lektionen fick man skriva 3 minuter. Tiden var alltså jätte kort och det blev lite panik.
Sen hade vår grupp var vi alla svenska var (plus ca 10-15 andra finska) utegymnastik i Hipposhalli, en bit från skolan. Vi värmde upp på egen hand och det var första gången jag sprang på 3 månader, jag var sjukt nervös men det gick bra. Foten kändes hålla! Sen meddelades det att det var flerstegshopp på schemat. Alltså 10 hopp och ner i sandgropen. Man startade jämfota, hoppade 9 steg turvis med båda benen och ner i gropen jämfota på det 10e hoppet. Man fick välja om man startade från 17 meter, 19 meter osv. 18 meter var flickorna tvungna att klara för att få poäng. Själv hade jag tur att få hoppa på 1 ben på grund av foten. Jag var livrädd för att flerstegshoppen skulle komma efetrsom jag inte kan/får belasta foten så pass mycket. Jag har inte ens kunnat öva på hoppen. Läraren fixade så att jag fick hoppa på ett ben, skönt som fan! Det var bara att önska att musklerna i benet skulle orka både lite träning och själva utförandet på ett ben. Smått skrämmande eftersom alla benmuskler har minskat under träningsförbudet. Men det gick helt bra, dock är jag missnöjd över längden. Skulle gärna ha hoppat längre men hade inte ponnistusvoima kvar tillräckligt för att flyga längre. Tyvärr föll jag även bakåt i sandgropen, svor högt och kontrollanterna hörde mig säkert. Bra början, osportsligt beteende men tyvärr svär jag alldeles för mycket på spelplaner och vid misslyckanden. Men jag är väl så pass nöjd man kan vara, kom närmare 20 meter på ett ben medan andra hoppade på två.
Sen var det dags för dans och redskapsbiten. Vi for snabbt och byta om till lämpligare kläder och jag var sjukt nervös. Dans och redskap är inte precis min grej som styv bollspelare. Vi såg på filmsnuttar på utföranden och fick lite tid på oss att öva innan vi turvis ropades in för att visa vad vi hade sett och lärt oss. Det var svårt att minnas alla detaljer om hur händer och fötter mm var placerade under olika skeden av prestationerna. Vi peffaniter hjälpte förståss varandra och tränade ihop. Utan Allis och Fannys hjälp skulle jag aldrig ha lärt mig stegserien som motsvarar danskunskap. But I made it! Så testen bestod av en stegserie, balans i planka, hjulning och överslag på räck. Hjulningen gick helt klart sämst (foten klarar inte alls av vridningen som sker, har inte alls kunnat öva) och överslaget gick inte heller värst bra. Får iaf glädjas av att jag kom runt istället för att ligga och hänga på räcket. De andra bitarna gick helt ok!
Sen var det dags för mat och i matkoma var det dags att tagga till för bollbiten. Äntligen något jag kan! Tyvärr visade det sig att det inte alls var något spel (taktik och rörelse samt laganda fick inte alls visas). Istället var det basket övningar med bland annat lay-up, finger och baggerslag i volleyboll och lite bollteknik i fotboll med bollföring, nedtagning och passningar. Allt gick relativt bra, basket biten var svårast.
Dagen avslutade med en grupp diskussion. Vi svenskspråkiga (kompisar) hade fördel att få prata med varandra. Diskussionen gick helt bra men den var lite yr. Vi fick dra två lappar med teman på diskussioner. Vi skulle enas om vilket tema vi skulle behandla. Vi fick något i stil med om hur bedömning av elever påverkar deras motivation till inlärning och något om hur föreningar samarbetar eller påverkar skolidrotten. Jag önskade föreningstemat men blev nedröstad av de andra. Hittade som tur något att säga när vi hade rett ut vad som skulle behandlas kring bedömningen. Temat var lite luddigt men vi presterade helt bra!
På så sätt såg dagen ut, det var helt roligt men nervöst. Det tråkiga enligt mig var att det var så få prestationer som bedömdes. Själva träningen beaktades inte utan bara det enda utförandet i de olika grenarna. Själv föredrar jag konceptet under olika distrikt läger och uttagningar i innebandy var träning, teknik, taktik, laganda, matcher med mera spelar roll. Men jag förstår att tiden inte räcker till.
Nu är det bara att vänta på resultat och hoppas på det bästa. Det lär ta upp till 3 veckor innan man får besked hem på posten. Vågar knappt tänka på hur ledsen jag blir om jag inte kommer över gränsen och inte kommer in på långa gymppan så att jag får bli gymnastiklärare i grundskolan. Bara att vänta och tro att det gick vägen!
Tack å hej, hoppas ni fick svar på det ni har undrat :)
