Gränser

Det finns gränser för hur mycket man orkar och gränser för hur länge det är roligt. Ikväll blev måttet rågat för allt som heter innebandy. Det är bara torsdag och jag har hunnit med 6 innebandy träningar denna vecka, plus annan träning. Jag tycker att jag är mer bitter än glad för tillfället. Visst, jag spelar innebandy för att jag tycker att det är roligt. Men efteråt är jag så slut att allt suger. Kroppen hinner inte vila och återhämta sig.

Visst var det roligt att dra träningar åt flickorna ida. De kom massor av nya spelare, vi var hela 18 stycken. Helt super kul. Men efter att ha gjort sitt bästa med att dra bra träningar 1,5 timme borde det finnas tid för vila innan nästa pass börjar. Men direkt ska man tagga till och köra fullt med killarna. Jag var urdålig. Riktigt så att jag skäms. Nu lägger ja klubban på hyllan till måndag och hoppas på motivation och flyt till nästa vecka. Vi har dessutom träningsmatch på tisdag, och då vill man minsann prestera!

Imorgon är det dagisjobb och vilodag. Jihuuuuuuuu!!