Indigo som är restaurangen som jag jobbar på deltar årligen i en brännbollsturnering som ordnas tillsammans med Indigos stamkunder från olika företag i Mariehamn. Det är alltid fjolårets vinnare som ska stå för kalaset inkommande år. Och helt ärligt måste jag medge att jag inte minns vem det var som ordnade turneringen i år.
Hur som helst kom jag på jobb som planerat på min första arbetsdag. Det var självklart lite spännande, men hade kvällen innan cyklat in till stan för att försäkra mig om att jag hittar till jobbet följande morgon. Samtidigt tittade jag in till Indigo och fick en typ 2 timmars rundvandring av Heidi, min arbetskollega. Jo visst är restaurangen stor, men det tog inte 2 timmar att bara gå runt. Heidi var snäll och berättade allt och lite till, som var bra för mig att veta. Det gick in och ut genom öronen, men jag försökte hänga med. Men det var svårt att koncentrera sig eftersom allt var så fint där inne. Och till alla som undrar hur jag har hamnat på Åland i sommar kan jag säga att orsaken är en lyckad semester förra sommaren. Var under ett par dagar med Kajs och turistade i Mariehamn, och besökte bland annat Indigo. Och valet var lätt, en sommar i Mariehamn stod högt på önskelistan efter semesterresan.
Men under semestern smakade ölen så gott ute på terassen så att jag aldrig hann in och kika till själva restaurangen. Vilket kanske är bra nu i efterhand eftersom jag aldrig skulle ha vågat söka jobbet om jag hade vetat hur fin restaurangen är, och då skulle jag inte ha ett sådant super jobb som jag har idag.
Nåja, he va idrott ja sko blogga om! Mot slutet av mitt första arbetsskifte fråga Diana, min kollega, om jag vill komma med och spela brännboll ikväll. (Boboll eller fyra mål här hemma.) Hon berätta om turneringens tradition och trots att jag inte kände någon efter bara en dag på nytt jobb kände jag att brännboll är något jag vill va me i. Så ja cykla snabbt hem efter lenkkare å shorts och fick skjuts av Diana till turneringen. Alla var super trevliga och vänliga. Och självklart var man taggad att tävla för Indigo. Men tyvärr var jag aningen övertaggad och spänd, för jag slo int alls lika bra som jag brukar. Mina gymnastiklärare skulle ha varit förvånade över min prestation! :D Men hade i varje fall roligt och det var bra att få lära känns personalen samt försöka memorera alla ansikten på Indigos stamkunder, eftersom många lunchar dagligen på restaurangen.
Trots att vi hade ett ungt och starkt lag vann vi inte, vi blev heller inte andren eller tredjen, utan en fjärde plats presterade vi till. Hur många lag som var med är dock en hemlighet ;)
Efter en solig och svettig turnering med både humor och blodigt allvar väntade bastubad och middag på Arken. Fortfarande stod fjolårsvinnarna för kalaset. Så det spelade ingen roll att plonkkan was at home! Efter avslutad god middag med trevligt program blev det ett par drinkar på Casinot innan det var nati nati. Men ansvarsfull och förståndig som jag ibland är, tog jag det relativt lugnt med alkoholen. Mitt andra arbetsskifte väntade morgonen efter. Men en helt super kväll och en super start på nytt jobb, ni hör ju själva! :)
Det andra jag har sportat med är såklart löpning och promenader, som vanligt. Vristen och knät är bra igen och jag njuter av att kunna springa. Men trots miljön är sjukt fin i Mariehamn blev det ganska enformigt att bara springa dag efter dag. Så jag började googla efter lagsporter i Mariehamn. IFK Mariehamns fotboll för herrar å damer dök ju självklart upp först. Men tyvärr spelar de på för hög nivå för mig. Och någon "skämt futis" hittade jag inte. Däremot hittade jag rugby för damer. Så varför inte testa rugby?! Mamma behöver inte veta allt :D
Tog kontakt med rugby laget och for på ett första träningstillfälle. Horror rugby Andru från Vasa hann ge mig några tips innan min första träning. Och hon mena att det är chill och lite fysisk kontakt för mig som är ny. Men ack så fel hon hade. Det första som min engelska tränare frågade mig var om jag hade tandskydd med mig, för idag ska vi tackla och träna tracking. Jahapp, om ja sko va mer religiös sko ja ha bett en liten bön för att överleva, men som tur kara ja mig i relativt bra skick utan he!
Vi värmd upp med lite passningar (mina fladdra å snurra åt helvete) och sen hadd vi lite fysisk kontakt med att riva loss bollen från varandras bamsegrepp. Bara några rivsår längs armarna, och nån käftsmäll :D
Sen hadd vi nå form av anfall. Man sko springa med bollen mot ett par herrar som sto med padin (mjuka kuddar). Ti ba på ba vare som gälld. He va no ba ti släng se in i kuddväggen. Första gången flög jag bakåt nästan lika hårt som jag kom. Haha. Sen fatta jag knixen och en gång kom jag faktist med både bollen och mig genom de båda herrarna. En lagkompis undra hur jag egentligen gjorde. And I didn't have a clue :D
Träningarna fortsatte med att försöka ta sig igenom padsen med att finta, snurra eller pressa bort dem med hjälp av lårmusklerna. En lagkompis var med bakom för att säkra. Om man inte slapp framåt skulle man slänga sig ner på marken för att invänta att kompisen skulle stiga över en samtidigt som hon knuffade bort två stora biffar. Sen kunde man ge bollen vidare och fortsätta anfalla. Men när man väl låg där på marken bland 6 stycken futisskor över en var man smått orolig över att få en sko i ansiktet. Men till all lycka steg gänge bara varann på magen å ryggen :D
And then it was playtime! Spring eller slåss! Om man var för långsam eller fintade fel blev man riven i kläderna tills försvararen fick tillräckligt bra tag om en innan hon kunde kasta omkull en med hovo före ner i backa. I rugby hjälper e int ti ringt ti mamm å säg att nån bråkar. Haha va ja fick stryk. Tacklad om och om igen, dubbskor på tår och ben. Armbågar i sidan och på bröstet och sjukt trötta muskler efter all ansträngning. 2 dagar efter träningen var jag mer död än levande. Träningsvärk som fan och mörbultad efter närkontakten. Bröstkorgen var blå och sjuk och fick hålla träningsuppehåll nån dag. Elämä on! Och kul var de! Är besviken att jag missar denna veckas träning. Vill lära mig spela!
Team Indigo
Diana gör en fullträff
Matdags
Finns alltid plats för dessert
Trött efter rugbydebut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar