Imorse bestämde ja mig för att hoppa i bilen och köra till jeppis för att hälsa på mamma och pappa, vilket var ett bra beslut! Här i jeppis har vi full sol och fint väder. Har fångat min lediga dag i solstolen och snackat skit me mamma. En bättre ledig dag kunde jag inte tänka mig. Är så grymt trött, både allmänt och i kroppen. Funderar på att ta en vilodag från träningen...
Igår var de en annorlunda och lugn dag på jobbet. Terassen var bara halvfull och man blir påmind om att sommaren håller på att leda mot sitt slut. Snart får man lägga i sista växeln och ta det sista ur sommaren 2013 som man så länge gick och väntade på. Om man orkar. Igår var typ hela Strampen ute och festade, själv gick jag hem och sova. Vad händer med mig? Har varit nykter i två veckor. Int börjar jag väl bli gammal?! Eller så håller sommarens tidigare festande att ta kol på mig, de har gått rätt hårt! :D
Hade ett gäng härliga killar från Sverige igår. Eller snarare gubbar! De åt och drack, och åt och drack lite till. Tippi knappen var öppen och det klirrade i kassan! Förutom många goda skratt, komplimanger och dricks fick jag även ett lärarerbjudande i Umeå. Jag avfärdade tjänsten och blev lockad med en MacBook air och 4 betalda personalfester i året samt ett green card. Killarna var nämligen över till Finland på golfturnering. Med andra ord hade jag ett toppen bord på terassen och kvällen var räddad! Synd att det inte finns sådana skolor, kollegor och erbjudanden i Österbotten!
söndag 11 augusti 2013
lördag 10 augusti 2013
Crazy
På torsdagen när det var kulturens natt i Vasa var det helt grymt med folk överallt. Planen var att jag skulle hänga på stan ett tag innan jobbet väntade på kvällen. Men hann aldrig med någon desto större shopping. Blev lurad att köpa nya lenkkare av en kompis på Sportia. Hade snabbt vägarna förbi och hade tänkt köpa mig en ny skolväska, men alla Fjällräven väskor i de bästa färgerna var helt slut. Blev tvungen att tröstshoppa annat iställe medan jag väntar på ny leverans :)
Blev så taggad att fara ut och springa med mina nya skor, så jag for snabbt en vända innan jag hade träff med mina jeppis flickor på Strampen. Skorna var så mjuka och sköna och maten var super god som vanligt. Det var så tungt att stiga upp från bordet och börja jobba efter en härlig Toast skagen och mumsig glassportion till efterrätt. Flickorna var också nöjda över sina rätter vilket var kul eftersom de var första gången och besökte mitt jobb och Strampen :)
På jobbet var det organiserat kaos. Det var sjukt mycket kunder, både matgäster och drickare. I 4h sprang jag konstant ut med mat till alla bord, vilket träningspass! Efter de första timmarna kändes det som om jag redan skulle ha haft ett 12h pass på jobbet. Efter matruschen lugnade det inte ner sig. Hoppade in i baren på insidan och sålde allt mellan himmel och jord. Det lustiga var att det var bara jag och Matilda som stod i baren inne i restaurangen. Vi var tvungna att öppna baren för att lätta på trycket på barerna på terassen. Visst har jag och Matilda lärt oss massor under sommaren, men riktiga bartenders är vi dock inte, inte ensamma bakom bardisken var man inte har någon att ta hjälp av. Hur som helst blandades det vilt och kunderna var till all lycka nöjda. Och vi hade SÅ kul i vårt eget kaos :) Snart blir jag inte lika nervös längre när en kund ber om en god söt eller sur drink. Halå, det är bara att ta några flaskor och smaker på fiilis!
Allt gick bra på jobbet under kulturens natten. Helt otroligt bra med tanke på hur många 100 tals kunder vi hade under kvällen. Det enda som hände mig var att jag fick en hel bricka special kaffen över mig. Krockade med en kollega och fick en varm dusch över mig. Till min förvåning brände jag mig inte alls trots alla kaffen var heta. En sån lycka, slapp gråta framför alla kunder! Så det var bara att städa upp och jobba vidare!
Efter jobbet samlade jag krafterna med hjälp av lite glass i köket. Det är det bästa med Strampen, att man får äta god mat och gå till glass kylen när humöret är på bristningsgränsen! Hade ingen större lust att gå ut och festa, eftersom det var sent och jag inte tänkte dricka. Tog ett vinglas vid min kollega innan vi for till Ollis. Jag är glad att jag for med för vi hade urkul. Dansade hela natten med ett härligt gäng killar från skolan. Var genom svettig, genom våt av regnet och va e no betär än ett nattdopp på he?! Så vi traskade iväg i regnet mot Sandön för att ta oss ett nattdopp i mörkret. Det var helt superkul, men kallt. Själva vattnet var skönt men att stiga upp och gå tillbaka in till stan var inte det skönaste precis. Kläderna var genomblöta av regnet, så de var inte mycket till värme! Hade riktigt tänkt till med att simma med skorna på för att inte få kalla fötter och svårigheter med att få på ett par små blöta converse i sanden. De var vita, nu är de bruna med en nyans av gult. Nästa gång får jag tänka till lite bättre! Kul vare, men mycket hann jag inte se av själva kulturnatten. Såg bara kunder, matportioner och köer. But it was awesome!
Nu är det dags för lördagsshopping!
Blev så taggad att fara ut och springa med mina nya skor, så jag for snabbt en vända innan jag hade träff med mina jeppis flickor på Strampen. Skorna var så mjuka och sköna och maten var super god som vanligt. Det var så tungt att stiga upp från bordet och börja jobba efter en härlig Toast skagen och mumsig glassportion till efterrätt. Flickorna var också nöjda över sina rätter vilket var kul eftersom de var första gången och besökte mitt jobb och Strampen :)
Allt gick bra på jobbet under kulturens natten. Helt otroligt bra med tanke på hur många 100 tals kunder vi hade under kvällen. Det enda som hände mig var att jag fick en hel bricka special kaffen över mig. Krockade med en kollega och fick en varm dusch över mig. Till min förvåning brände jag mig inte alls trots alla kaffen var heta. En sån lycka, slapp gråta framför alla kunder! Så det var bara att städa upp och jobba vidare!
Efter jobbet samlade jag krafterna med hjälp av lite glass i köket. Det är det bästa med Strampen, att man får äta god mat och gå till glass kylen när humöret är på bristningsgränsen! Hade ingen större lust att gå ut och festa, eftersom det var sent och jag inte tänkte dricka. Tog ett vinglas vid min kollega innan vi for till Ollis. Jag är glad att jag for med för vi hade urkul. Dansade hela natten med ett härligt gäng killar från skolan. Var genom svettig, genom våt av regnet och va e no betär än ett nattdopp på he?! Så vi traskade iväg i regnet mot Sandön för att ta oss ett nattdopp i mörkret. Det var helt superkul, men kallt. Själva vattnet var skönt men att stiga upp och gå tillbaka in till stan var inte det skönaste precis. Kläderna var genomblöta av regnet, så de var inte mycket till värme! Hade riktigt tänkt till med att simma med skorna på för att inte få kalla fötter och svårigheter med att få på ett par små blöta converse i sanden. De var vita, nu är de bruna med en nyans av gult. Nästa gång får jag tänka till lite bättre! Kul vare, men mycket hann jag inte se av själva kulturnatten. Såg bara kunder, matportioner och köer. But it was awesome!
Nu är det dags för lördagsshopping!
torsdag 8 augusti 2013
Kvällsmys
Efter jobbet tog jag mig tid för att bara vila och kolla serier. Det var helt super skönt att få sluta tidigt och ha en lång kväll helt ledig utan större planer.
När jag piggnade till tog jag itu med kvällens träningsrunda. Det duggregnade så jag var riktigt ivrig på att få knyta fast löpskorna och springa en runda. Det är bara för skönt att vara ute i regnet! Förra veckan drog jag till med 8 km, ikväll blev det 8,5 km. Det tar sig och foten sitter kvar :) Trots att det känns bra i foten och benet kan jag inte sluta oroa mig över att nästa löpsteg jag tar går allt sönder. Nu när jag har ökat träningsmängden känner jag såklart att foten är tröttare och svagare. Men vad kan man göra? Fortsätta vila och ruttna bort eller träna och leva livet. Valet är lätt!
Efter löprundan gjorde jag snabbt några muskelserier innan kvällsmys med Ica och Linda. Planen var att vi skulle äta gott och kolla film. Kvällen spenderades istället med att ligga på soffan och skvallra om det senaste. Inget mig emot, det är alltid skönt att bara snacka! Sov gott alla :)
När jag piggnade till tog jag itu med kvällens träningsrunda. Det duggregnade så jag var riktigt ivrig på att få knyta fast löpskorna och springa en runda. Det är bara för skönt att vara ute i regnet! Förra veckan drog jag till med 8 km, ikväll blev det 8,5 km. Det tar sig och foten sitter kvar :) Trots att det känns bra i foten och benet kan jag inte sluta oroa mig över att nästa löpsteg jag tar går allt sönder. Nu när jag har ökat träningsmängden känner jag såklart att foten är tröttare och svagare. Men vad kan man göra? Fortsätta vila och ruttna bort eller träna och leva livet. Valet är lätt!
Efter löprundan gjorde jag snabbt några muskelserier innan kvällsmys med Ica och Linda. Planen var att vi skulle äta gott och kolla film. Kvällen spenderades istället med att ligga på soffan och skvallra om det senaste. Inget mig emot, det är alltid skönt att bara snacka! Sov gott alla :)
onsdag 7 augusti 2013
Regn
Vilket härligt sommarväder vi har. Hoppas inte höstvädret är hör för att stanna!
Jag kan bli så arg på saker som int fungerar. Under sommaren har det blivit byggt nya trafikljus på strandgatan, vilket är både bra och dåligt. Ibland kan det vara nästan omöjligt att ta sig över vasaesplanaden, men hellre väntar jag på bilar än att stå ensam i regnet och vänta på grönt ljus. Både till och från jobbet idag stod jag i evigheter och väntade på att ljusen skulle ändra färg, tills jag gick mot rött. Igår kväll kom trafikljusen igång och de har inte precis gjort någon succé! Stortrivs i min lägenhet men det känns nästan som om jag är villig att flytta till andra sidan av esplanaden, för jag kommer bli galen på att ta mig till skolan när jag måste vänta på gröngubbe som aldrig kommer. Är riktigt piss sur på trafiklösningen!
För övrigt hade vi en mysig dag på jobbet med mysbelysning, regn, åska och blixtar :)
Jag kan bli så arg på saker som int fungerar. Under sommaren har det blivit byggt nya trafikljus på strandgatan, vilket är både bra och dåligt. Ibland kan det vara nästan omöjligt att ta sig över vasaesplanaden, men hellre väntar jag på bilar än att stå ensam i regnet och vänta på grönt ljus. Både till och från jobbet idag stod jag i evigheter och väntade på att ljusen skulle ändra färg, tills jag gick mot rött. Igår kväll kom trafikljusen igång och de har inte precis gjort någon succé! Stortrivs i min lägenhet men det känns nästan som om jag är villig att flytta till andra sidan av esplanaden, för jag kommer bli galen på att ta mig till skolan när jag måste vänta på gröngubbe som aldrig kommer. Är riktigt piss sur på trafiklösningen!
För övrigt hade vi en mysig dag på jobbet med mysbelysning, regn, åska och blixtar :)
Filmkväll
Gokväll! Det här med att blogga sent e tydligen min grej! Igår hade jag inget att göra innan sovdags och nu behöver jag rensa tankarna lite. Ikväll efter ett par after work glas på Strampen for vi till en arbetskollega för att kolla film. Visst var det mysigt att ligga i soffan med hela skaran som var på plats, men skräckfilm är tyvärr inte det som går hem hos mig. Filmen var urusel kan jag säga er, trots att jag hölls bakom kudden mer än ofta! Jag blir alltid lika rädd av skräckfilmer oavsett om de är bra eller dåliga. Hoppas på att få sömn inatt!
Förutom en mys/film/skräck kväll har jag hunnit med två träningar och en lång arbetsdag på terassen. Hoppas augusti blir varm så att man kan fortsätta jobba utomhus! See you!
Förutom en mys/film/skräck kväll har jag hunnit med två träningar och en lång arbetsdag på terassen. Hoppas augusti blir varm så att man kan fortsätta jobba utomhus! See you!
tisdag 6 augusti 2013
Sommar i Vasa
Hej alla vänner! Hade stora planer på att blogga hela sommaren men som vanligt rusar sommaren iväg och har inte alls haft en ledig stund över för att sitta på datorn och skriva, förrän nu! Kort och gott jobbar jag fortfarande på Strampen ett par veckor till innan jag återvänder till skolbänken. Strampen har varit ett toppen sommarjobb var man ser hundratals trevliga kunder varje vecka. Jag klagar inte heller över att få jobba soliga dagar på terassen. En ok solbränna har man lyckats få medan man sliter på jobbet, vilket inte alls är fel :)
Förutom att jobba och slita har jag ju självfallet också festat en del, eller massor! Det hör lixom sommaren till :) När sommaren varit som bäst har jag jobbat en dag i solen runt 12 h, gjort en egen Strampen Ice Cream bägare och tagit en AW på jobbet, eller en snabb rakettikänni på Ollis innan man nästa morgon ska tillbaka till jobbet. Jag kan konstatera att det är tur att man har underbara jobbarkompisar och andra ljuvliga människor runt sig, så att man orkar!
Mellan alla jobbturer och fester klämmer jag in så mycket träning jag bara hinner och orkar med. Jag är sjukt taggad och motiverad nu när min fot äntligen börjar hålla hårdare stötar och lenkkar. Årets rekord lyckades jag ta för ett par dagar sedan när jag sprang hela 8 km! Foten var till all lycka fortfarande i skick följande dag. Livet ler igen!!! Det senaste halvåret har varit en stor utmaning och jag har varit mer deprimerad än glad känns det som. Man börjar acceptera eländet som varit nu när man äntligen håller på att ta sig ur det! Visst finns det mycket som jag fortfarande inte kan göra efter skadan, men jag vågar nästan tro att jag är i spelskick denna säsong. It´s so f*cking amazing!
Så i fortsättningen kommer jag att blogga om min träning, sista veckorna på Strampen och övergången från sommar och sol till skolan och kandiskrivandet som väntar. Små detaljer om partyn och klackar i taket får ni också kanske ta del av, om ni läser! Sov sött :)
Förutom att jobba och slita har jag ju självfallet också festat en del, eller massor! Det hör lixom sommaren till :) När sommaren varit som bäst har jag jobbat en dag i solen runt 12 h, gjort en egen Strampen Ice Cream bägare och tagit en AW på jobbet, eller en snabb rakettikänni på Ollis innan man nästa morgon ska tillbaka till jobbet. Jag kan konstatera att det är tur att man har underbara jobbarkompisar och andra ljuvliga människor runt sig, så att man orkar!
Mellan alla jobbturer och fester klämmer jag in så mycket träning jag bara hinner och orkar med. Jag är sjukt taggad och motiverad nu när min fot äntligen börjar hålla hårdare stötar och lenkkar. Årets rekord lyckades jag ta för ett par dagar sedan när jag sprang hela 8 km! Foten var till all lycka fortfarande i skick följande dag. Livet ler igen!!! Det senaste halvåret har varit en stor utmaning och jag har varit mer deprimerad än glad känns det som. Man börjar acceptera eländet som varit nu när man äntligen håller på att ta sig ur det! Visst finns det mycket som jag fortfarande inte kan göra efter skadan, men jag vågar nästan tro att jag är i spelskick denna säsong. It´s so f*cking amazing!
Så i fortsättningen kommer jag att blogga om min träning, sista veckorna på Strampen och övergången från sommar och sol till skolan och kandiskrivandet som väntar. Små detaljer om partyn och klackar i taket får ni också kanske ta del av, om ni läser! Sov sött :)
lördag 27 april 2013
Jyväskylä
Tja tja. Still alive trots att jag inte har bloggat på evigheter. Vad kan man när tiden inte räcker till?! Hur som helst tänkte jag skriva ett inlägg om Jyväskylä testen som jag var på igår. Bara för att så många har frågat och undrat hur det har gått. Det kan för den delen vara roligt att börja blogga nu igen till våren och sommaren när det börjar hända lite saker igen! Inlägget lär bli långt så låt bli att läsa om du inte orkar eller bryr dig!
För ett par veckor sedan (på pampas) hade vi gymnastiklärarsökande inträdesprov i Vasa. Det var ett skriftligt prov som bestod av flervalsfrågor baserade på engelsk och svenskspråkig litteratur. Litteraturen var inte övermäktig men det stora problemet var att det var detaljkunskap som krävdes. (Engelska är inte heller min starka sida.) Till de som undrar hur man ska förbereda sig för provet kan jag säga att läs så att du vet precis alla små onödiga detaljer, som till exempel vilken färg en boll har under ett experiment. En sådan fråga kom inte men ni fattar, detaljer! Provet gick alltså bra, jag blev godkänd och hörde till skaran som presterade bäst i Finland. I samband med att provresultatet kom på posten fick jag även inbjudan till fysiska test i Jyväskylä, testen ägde rum igår. I torsdags packade jag och 3 vänner väskan och åkte iväg till Jyväskylä för att visa vad vi går för. Vi hade övat på en del färdigheter innan men eftersom man inte har någon större aning om vad som kommer testas har jag inte förberett mig värst mycket. Har testat rullskidning och tränat bröstsimsparken. Dagen innan vi åkte iväg var vi och kastade lite boll i gymnastiksalen och tränade lite handstå, kullerbyttor och utföranden på räck. That´s it, sen åkte vi iväg! Vi övernattade på Omena hotelli och jag blev positivt överraskad på det billiga konceptet. Jag hade turen att få sova i en riktig säng medan två andra vänner fick nöja sig med utfällbara stolar, som inte var lika sköna och behändiga :D Sov relativt bra trots nervositeten som kom smygande, och festandet på hotellet. Jag var trött och mätt efter en stor måltid på Amarillo så jag somnade rätt snabbt!
På morgonen var vi alla pigga och taggade på att komma oss iväg till skolan och kampuset. Vi hittade bra och det var en lättnad att få möta upp vår gymnastiklärare som var på plats för att hjälpa oss med finskan och för att lugna och peppa oss. Vi svenskspråkiga har både för och nackdelar med att söka. Vi får vara i samma grupp under testen (de andra finska blandas om i 3 olika grupper), vi har en egen kvot (peffan tar in 3 flickor och 3 pojkar), vi behöver alltså inte tävla mot de finskspråkiga, vi behöver bara komma över poäng gränsen som sätts i Jyväskyla efter att de har sett och bedömt alla sökanden. Vi får ha en lärare med oss och eftersom vi bara var 4 sökanden i år som klarade tenten behöver vi inte tävla mot varandra, istället hjälpte vi varandra för att vi alla ska klara gränsen. Det negativa var såklart att alla instruktioner gick på finka (inte värst svårt) men det tråkiga var att en undervisningsfilm som vi skulle analysera gick på finska. Vi hade endast 3 minuter på oss att skriva ner våra analyser om undervisningen på filmen och det tar längre tid att behöva översätta lärarens kommentarer från finska till svenska och sedan hinna skriva ner bra svar. Det var även svårt att lyssna på filmen samtidigt som man var tvungen att skriva ner sina svar på svenska. Jag skulle betydligt lättare ha kommit ihåg lärarens kommentarer och dylikt om han hade pratat på svenska eftersom det var svårt att hålla finska kommentarer i huvudet samtidigt som man skrev ner svenska svar som han redan hade nämnt. Ganska irriterande och orättvist! Tur att jag inte är sämre på finska än vad jag är, annars skulle det ha varit problem!
Så dagen började men en skriftlig uppgift, alltså att analysera små undervisningssnuttar eller prestationer i någon gren. Det var en hjulning, väggpassning i fotboll och undervisning i volleyboll var läraren var en katastrof. De korta färdighetssnuttarna skulle man analysera och svara på under 1 minut var (eller var det 1,5 minut?) och volleyboll lektionen fick man skriva 3 minuter. Tiden var alltså jätte kort och det blev lite panik.
Sen hade vår grupp var vi alla svenska var (plus ca 10-15 andra finska) utegymnastik i Hipposhalli, en bit från skolan. Vi värmde upp på egen hand och det var första gången jag sprang på 3 månader, jag var sjukt nervös men det gick bra. Foten kändes hålla! Sen meddelades det att det var flerstegshopp på schemat. Alltså 10 hopp och ner i sandgropen. Man startade jämfota, hoppade 9 steg turvis med båda benen och ner i gropen jämfota på det 10e hoppet. Man fick välja om man startade från 17 meter, 19 meter osv. 18 meter var flickorna tvungna att klara för att få poäng. Själv hade jag tur att få hoppa på 1 ben på grund av foten. Jag var livrädd för att flerstegshoppen skulle komma efetrsom jag inte kan/får belasta foten så pass mycket. Jag har inte ens kunnat öva på hoppen. Läraren fixade så att jag fick hoppa på ett ben, skönt som fan! Det var bara att önska att musklerna i benet skulle orka både lite träning och själva utförandet på ett ben. Smått skrämmande eftersom alla benmuskler har minskat under träningsförbudet. Men det gick helt bra, dock är jag missnöjd över längden. Skulle gärna ha hoppat längre men hade inte ponnistusvoima kvar tillräckligt för att flyga längre. Tyvärr föll jag även bakåt i sandgropen, svor högt och kontrollanterna hörde mig säkert. Bra början, osportsligt beteende men tyvärr svär jag alldeles för mycket på spelplaner och vid misslyckanden. Men jag är väl så pass nöjd man kan vara, kom närmare 20 meter på ett ben medan andra hoppade på två.
Sen var det dags för dans och redskapsbiten. Vi for snabbt och byta om till lämpligare kläder och jag var sjukt nervös. Dans och redskap är inte precis min grej som styv bollspelare. Vi såg på filmsnuttar på utföranden och fick lite tid på oss att öva innan vi turvis ropades in för att visa vad vi hade sett och lärt oss. Det var svårt att minnas alla detaljer om hur händer och fötter mm var placerade under olika skeden av prestationerna. Vi peffaniter hjälpte förståss varandra och tränade ihop. Utan Allis och Fannys hjälp skulle jag aldrig ha lärt mig stegserien som motsvarar danskunskap. But I made it! Så testen bestod av en stegserie, balans i planka, hjulning och överslag på räck. Hjulningen gick helt klart sämst (foten klarar inte alls av vridningen som sker, har inte alls kunnat öva) och överslaget gick inte heller värst bra. Får iaf glädjas av att jag kom runt istället för att ligga och hänga på räcket. De andra bitarna gick helt ok!
Sen var det dags för mat och i matkoma var det dags att tagga till för bollbiten. Äntligen något jag kan! Tyvärr visade det sig att det inte alls var något spel (taktik och rörelse samt laganda fick inte alls visas). Istället var det basket övningar med bland annat lay-up, finger och baggerslag i volleyboll och lite bollteknik i fotboll med bollföring, nedtagning och passningar. Allt gick relativt bra, basket biten var svårast.
Dagen avslutade med en grupp diskussion. Vi svenskspråkiga (kompisar) hade fördel att få prata med varandra. Diskussionen gick helt bra men den var lite yr. Vi fick dra två lappar med teman på diskussioner. Vi skulle enas om vilket tema vi skulle behandla. Vi fick något i stil med om hur bedömning av elever påverkar deras motivation till inlärning och något om hur föreningar samarbetar eller påverkar skolidrotten. Jag önskade föreningstemat men blev nedröstad av de andra. Hittade som tur något att säga när vi hade rett ut vad som skulle behandlas kring bedömningen. Temat var lite luddigt men vi presterade helt bra!
På så sätt såg dagen ut, det var helt roligt men nervöst. Det tråkiga enligt mig var att det var så få prestationer som bedömdes. Själva träningen beaktades inte utan bara det enda utförandet i de olika grenarna. Själv föredrar jag konceptet under olika distrikt läger och uttagningar i innebandy var träning, teknik, taktik, laganda, matcher med mera spelar roll. Men jag förstår att tiden inte räcker till.
Nu är det bara att vänta på resultat och hoppas på det bästa. Det lär ta upp till 3 veckor innan man får besked hem på posten. Vågar knappt tänka på hur ledsen jag blir om jag inte kommer över gränsen och inte kommer in på långa gymppan så att jag får bli gymnastiklärare i grundskolan. Bara att vänta och tro att det gick vägen!
Tack å hej, hoppas ni fick svar på det ni har undrat :)
För ett par veckor sedan (på pampas) hade vi gymnastiklärarsökande inträdesprov i Vasa. Det var ett skriftligt prov som bestod av flervalsfrågor baserade på engelsk och svenskspråkig litteratur. Litteraturen var inte övermäktig men det stora problemet var att det var detaljkunskap som krävdes. (Engelska är inte heller min starka sida.) Till de som undrar hur man ska förbereda sig för provet kan jag säga att läs så att du vet precis alla små onödiga detaljer, som till exempel vilken färg en boll har under ett experiment. En sådan fråga kom inte men ni fattar, detaljer! Provet gick alltså bra, jag blev godkänd och hörde till skaran som presterade bäst i Finland. I samband med att provresultatet kom på posten fick jag även inbjudan till fysiska test i Jyväskylä, testen ägde rum igår. I torsdags packade jag och 3 vänner väskan och åkte iväg till Jyväskylä för att visa vad vi går för. Vi hade övat på en del färdigheter innan men eftersom man inte har någon större aning om vad som kommer testas har jag inte förberett mig värst mycket. Har testat rullskidning och tränat bröstsimsparken. Dagen innan vi åkte iväg var vi och kastade lite boll i gymnastiksalen och tränade lite handstå, kullerbyttor och utföranden på räck. That´s it, sen åkte vi iväg! Vi övernattade på Omena hotelli och jag blev positivt överraskad på det billiga konceptet. Jag hade turen att få sova i en riktig säng medan två andra vänner fick nöja sig med utfällbara stolar, som inte var lika sköna och behändiga :D Sov relativt bra trots nervositeten som kom smygande, och festandet på hotellet. Jag var trött och mätt efter en stor måltid på Amarillo så jag somnade rätt snabbt!
På morgonen var vi alla pigga och taggade på att komma oss iväg till skolan och kampuset. Vi hittade bra och det var en lättnad att få möta upp vår gymnastiklärare som var på plats för att hjälpa oss med finskan och för att lugna och peppa oss. Vi svenskspråkiga har både för och nackdelar med att söka. Vi får vara i samma grupp under testen (de andra finska blandas om i 3 olika grupper), vi har en egen kvot (peffan tar in 3 flickor och 3 pojkar), vi behöver alltså inte tävla mot de finskspråkiga, vi behöver bara komma över poäng gränsen som sätts i Jyväskyla efter att de har sett och bedömt alla sökanden. Vi får ha en lärare med oss och eftersom vi bara var 4 sökanden i år som klarade tenten behöver vi inte tävla mot varandra, istället hjälpte vi varandra för att vi alla ska klara gränsen. Det negativa var såklart att alla instruktioner gick på finka (inte värst svårt) men det tråkiga var att en undervisningsfilm som vi skulle analysera gick på finska. Vi hade endast 3 minuter på oss att skriva ner våra analyser om undervisningen på filmen och det tar längre tid att behöva översätta lärarens kommentarer från finska till svenska och sedan hinna skriva ner bra svar. Det var även svårt att lyssna på filmen samtidigt som man var tvungen att skriva ner sina svar på svenska. Jag skulle betydligt lättare ha kommit ihåg lärarens kommentarer och dylikt om han hade pratat på svenska eftersom det var svårt att hålla finska kommentarer i huvudet samtidigt som man skrev ner svenska svar som han redan hade nämnt. Ganska irriterande och orättvist! Tur att jag inte är sämre på finska än vad jag är, annars skulle det ha varit problem!
Så dagen började men en skriftlig uppgift, alltså att analysera små undervisningssnuttar eller prestationer i någon gren. Det var en hjulning, väggpassning i fotboll och undervisning i volleyboll var läraren var en katastrof. De korta färdighetssnuttarna skulle man analysera och svara på under 1 minut var (eller var det 1,5 minut?) och volleyboll lektionen fick man skriva 3 minuter. Tiden var alltså jätte kort och det blev lite panik.
Sen hade vår grupp var vi alla svenska var (plus ca 10-15 andra finska) utegymnastik i Hipposhalli, en bit från skolan. Vi värmde upp på egen hand och det var första gången jag sprang på 3 månader, jag var sjukt nervös men det gick bra. Foten kändes hålla! Sen meddelades det att det var flerstegshopp på schemat. Alltså 10 hopp och ner i sandgropen. Man startade jämfota, hoppade 9 steg turvis med båda benen och ner i gropen jämfota på det 10e hoppet. Man fick välja om man startade från 17 meter, 19 meter osv. 18 meter var flickorna tvungna att klara för att få poäng. Själv hade jag tur att få hoppa på 1 ben på grund av foten. Jag var livrädd för att flerstegshoppen skulle komma efetrsom jag inte kan/får belasta foten så pass mycket. Jag har inte ens kunnat öva på hoppen. Läraren fixade så att jag fick hoppa på ett ben, skönt som fan! Det var bara att önska att musklerna i benet skulle orka både lite träning och själva utförandet på ett ben. Smått skrämmande eftersom alla benmuskler har minskat under träningsförbudet. Men det gick helt bra, dock är jag missnöjd över längden. Skulle gärna ha hoppat längre men hade inte ponnistusvoima kvar tillräckligt för att flyga längre. Tyvärr föll jag även bakåt i sandgropen, svor högt och kontrollanterna hörde mig säkert. Bra början, osportsligt beteende men tyvärr svär jag alldeles för mycket på spelplaner och vid misslyckanden. Men jag är väl så pass nöjd man kan vara, kom närmare 20 meter på ett ben medan andra hoppade på två.
Sen var det dags för dans och redskapsbiten. Vi for snabbt och byta om till lämpligare kläder och jag var sjukt nervös. Dans och redskap är inte precis min grej som styv bollspelare. Vi såg på filmsnuttar på utföranden och fick lite tid på oss att öva innan vi turvis ropades in för att visa vad vi hade sett och lärt oss. Det var svårt att minnas alla detaljer om hur händer och fötter mm var placerade under olika skeden av prestationerna. Vi peffaniter hjälpte förståss varandra och tränade ihop. Utan Allis och Fannys hjälp skulle jag aldrig ha lärt mig stegserien som motsvarar danskunskap. But I made it! Så testen bestod av en stegserie, balans i planka, hjulning och överslag på räck. Hjulningen gick helt klart sämst (foten klarar inte alls av vridningen som sker, har inte alls kunnat öva) och överslaget gick inte heller värst bra. Får iaf glädjas av att jag kom runt istället för att ligga och hänga på räcket. De andra bitarna gick helt ok!
Sen var det dags för mat och i matkoma var det dags att tagga till för bollbiten. Äntligen något jag kan! Tyvärr visade det sig att det inte alls var något spel (taktik och rörelse samt laganda fick inte alls visas). Istället var det basket övningar med bland annat lay-up, finger och baggerslag i volleyboll och lite bollteknik i fotboll med bollföring, nedtagning och passningar. Allt gick relativt bra, basket biten var svårast.
Dagen avslutade med en grupp diskussion. Vi svenskspråkiga (kompisar) hade fördel att få prata med varandra. Diskussionen gick helt bra men den var lite yr. Vi fick dra två lappar med teman på diskussioner. Vi skulle enas om vilket tema vi skulle behandla. Vi fick något i stil med om hur bedömning av elever påverkar deras motivation till inlärning och något om hur föreningar samarbetar eller påverkar skolidrotten. Jag önskade föreningstemat men blev nedröstad av de andra. Hittade som tur något att säga när vi hade rett ut vad som skulle behandlas kring bedömningen. Temat var lite luddigt men vi presterade helt bra!
På så sätt såg dagen ut, det var helt roligt men nervöst. Det tråkiga enligt mig var att det var så få prestationer som bedömdes. Själva träningen beaktades inte utan bara det enda utförandet i de olika grenarna. Själv föredrar jag konceptet under olika distrikt läger och uttagningar i innebandy var träning, teknik, taktik, laganda, matcher med mera spelar roll. Men jag förstår att tiden inte räcker till.
Nu är det bara att vänta på resultat och hoppas på det bästa. Det lär ta upp till 3 veckor innan man får besked hem på posten. Vågar knappt tänka på hur ledsen jag blir om jag inte kommer över gränsen och inte kommer in på långa gymppan så att jag får bli gymnastiklärare i grundskolan. Bara att vänta och tro att det gick vägen!
Tack å hej, hoppas ni fick svar på det ni har undrat :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







