Jyväskylä

Tja tja. Still alive trots att jag inte har bloggat på evigheter. Vad kan man när tiden inte räcker till?! Hur som helst tänkte jag skriva ett inlägg om Jyväskylä testen som jag var på igår. Bara för att så många har frågat och undrat  hur det har gått. Det kan för den delen vara roligt att börja blogga nu igen till våren och sommaren när det börjar hända lite saker igen! Inlägget lär bli långt så låt bli att läsa om du inte orkar eller bryr dig!

För ett par veckor sedan (på pampas) hade vi gymnastiklärarsökande inträdesprov i Vasa. Det var ett skriftligt prov som bestod av flervalsfrågor baserade på engelsk och svenskspråkig litteratur. Litteraturen var inte övermäktig men det stora problemet var att det var detaljkunskap som krävdes. (Engelska är inte heller min starka sida.) Till de som undrar hur man ska förbereda sig för provet kan jag säga att läs så att du vet precis alla små onödiga detaljer, som till exempel vilken färg en boll har under ett experiment. En sådan fråga kom inte men ni fattar, detaljer! Provet gick alltså bra, jag blev godkänd och hörde till skaran som presterade bäst i Finland. I samband med att provresultatet kom på posten fick jag även inbjudan till fysiska test i Jyväskylä, testen ägde rum igår. I torsdags packade jag och 3 vänner väskan och åkte iväg till Jyväskylä för att visa vad vi går för. Vi hade övat på en del färdigheter innan men eftersom man inte har någon större aning om vad som kommer testas har jag inte förberett mig värst mycket. Har testat rullskidning och tränat bröstsimsparken. Dagen innan vi åkte iväg var vi och kastade lite boll i gymnastiksalen och tränade lite handstå, kullerbyttor och utföranden på räck. That´s it, sen åkte vi iväg! Vi övernattade på Omena hotelli och jag blev positivt överraskad på det billiga konceptet. Jag hade turen att få sova i en riktig säng medan två andra vänner fick nöja sig med utfällbara stolar, som inte var lika sköna och behändiga :D Sov relativt bra trots nervositeten som kom smygande, och festandet på hotellet. Jag var trött och mätt efter en stor måltid på Amarillo så jag somnade rätt snabbt!

På morgonen var vi alla pigga och taggade på att komma oss iväg till skolan och kampuset. Vi hittade bra och det var en lättnad att få möta upp vår gymnastiklärare som var på plats för att hjälpa oss med finskan och för att lugna och peppa oss. Vi svenskspråkiga har både för och nackdelar med att söka. Vi får vara i samma grupp under testen (de andra finska blandas om i 3 olika grupper), vi har en egen kvot (peffan tar in 3 flickor och 3 pojkar), vi behöver alltså inte tävla mot de finskspråkiga, vi behöver bara komma över poäng gränsen som sätts i Jyväskyla efter att de har sett och bedömt alla sökanden. Vi får ha en lärare med oss och eftersom vi bara var 4 sökanden i år som klarade tenten behöver vi inte tävla mot varandra, istället hjälpte vi varandra för att vi alla ska klara gränsen. Det negativa var såklart att alla instruktioner gick på finka (inte värst svårt) men det tråkiga var att en undervisningsfilm som vi skulle analysera gick på finska. Vi hade endast 3 minuter på oss att skriva ner våra analyser om undervisningen på filmen och det tar längre tid att behöva översätta lärarens kommentarer från finska till svenska och sedan hinna skriva ner bra svar. Det var även svårt att lyssna på filmen samtidigt som man var tvungen att skriva ner sina svar på svenska. Jag skulle betydligt lättare ha kommit ihåg lärarens kommentarer och dylikt om han hade pratat på svenska eftersom det var svårt att hålla finska kommentarer i huvudet samtidigt som man skrev ner svenska svar som han redan hade nämnt. Ganska irriterande och orättvist! Tur att jag inte är sämre på finska än vad jag är, annars skulle det ha varit problem!

Så dagen började men en skriftlig uppgift, alltså att analysera små undervisningssnuttar eller prestationer i någon gren. Det var en hjulning, väggpassning i fotboll och undervisning i volleyboll var läraren var en katastrof. De korta färdighetssnuttarna skulle man analysera och svara på under 1 minut var (eller var det 1,5 minut?) och volleyboll lektionen fick man skriva 3 minuter. Tiden var alltså jätte kort och det blev lite panik.

Sen hade vår grupp var vi alla svenska var (plus ca 10-15 andra finska) utegymnastik i Hipposhalli, en bit från skolan. Vi värmde upp på egen hand och det var första gången jag sprang på 3 månader, jag var sjukt nervös men det gick bra. Foten kändes hålla! Sen meddelades det att det var flerstegshopp på schemat. Alltså 10 hopp och ner i sandgropen. Man startade jämfota, hoppade 9 steg turvis med båda benen och ner i gropen jämfota på det 10e hoppet. Man fick välja om man startade från 17 meter, 19 meter osv. 18 meter var flickorna tvungna att klara för att få poäng. Själv hade jag tur att få hoppa på 1 ben på grund av foten. Jag var livrädd för att flerstegshoppen skulle komma efetrsom jag inte kan/får belasta foten så pass mycket. Jag har inte ens kunnat öva på hoppen. Läraren fixade så att jag fick hoppa på ett ben, skönt som fan! Det var bara att önska att musklerna i benet skulle orka både lite träning och själva utförandet på ett ben. Smått skrämmande eftersom alla benmuskler har minskat under träningsförbudet. Men det gick helt bra, dock är jag missnöjd över längden. Skulle gärna ha hoppat längre men hade inte ponnistusvoima kvar tillräckligt för att flyga längre. Tyvärr föll jag även bakåt i sandgropen, svor högt och kontrollanterna hörde mig säkert. Bra början, osportsligt beteende men tyvärr svär jag alldeles för mycket på spelplaner och vid misslyckanden. Men jag är väl så pass nöjd man kan vara, kom närmare 20 meter på ett ben medan andra hoppade på två.

Sen var det dags för dans och redskapsbiten. Vi for snabbt och byta om till lämpligare kläder och jag var sjukt nervös. Dans och redskap är inte precis min grej som styv bollspelare. Vi såg på filmsnuttar på utföranden och fick lite tid på oss att öva innan vi turvis ropades in för att visa vad vi hade sett och lärt oss. Det var svårt att minnas alla detaljer om hur händer och fötter mm var placerade under olika skeden av prestationerna. Vi peffaniter hjälpte förståss varandra och tränade ihop. Utan Allis och Fannys hjälp skulle jag aldrig ha lärt mig stegserien som motsvarar danskunskap. But I made it! Så testen bestod av en stegserie, balans i planka, hjulning och överslag på räck. Hjulningen gick helt klart sämst (foten klarar inte alls av vridningen som sker, har inte alls kunnat öva) och överslaget gick inte heller värst bra. Får iaf glädjas av att jag kom runt istället för att ligga och hänga på räcket. De andra bitarna gick helt ok!

Sen var det dags för mat och i matkoma var det dags att tagga till för bollbiten. Äntligen något jag kan! Tyvärr visade det sig att det inte alls var något spel (taktik och rörelse samt laganda fick inte alls visas). Istället var det basket övningar med bland annat lay-up, finger och baggerslag i volleyboll och lite bollteknik i fotboll med bollföring, nedtagning och passningar. Allt gick relativt bra, basket biten var svårast.

Dagen avslutade med en grupp diskussion. Vi svenskspråkiga (kompisar) hade fördel att få prata med varandra. Diskussionen gick helt bra men den var lite yr. Vi fick dra två lappar med teman på diskussioner. Vi skulle enas om vilket tema vi skulle behandla. Vi fick något i stil med om hur bedömning av elever påverkar deras motivation till inlärning och något om hur föreningar samarbetar eller påverkar skolidrotten. Jag önskade föreningstemat men blev nedröstad av de andra. Hittade som tur något att säga när vi hade rett ut vad som skulle behandlas kring bedömningen. Temat var lite luddigt men vi presterade helt bra!

På så sätt såg dagen ut, det var helt roligt men nervöst. Det tråkiga enligt mig var att det var så få prestationer som bedömdes. Själva träningen beaktades inte utan bara det enda utförandet i de olika grenarna. Själv föredrar jag konceptet under olika distrikt läger och uttagningar i innebandy var träning, teknik, taktik, laganda, matcher med mera spelar roll. Men jag förstår att tiden inte räcker till.

Nu är det bara att vänta på resultat och hoppas på det bästa. Det lär ta upp till 3 veckor innan man får besked hem på posten. Vågar knappt tänka på hur ledsen jag blir om jag inte kommer över gränsen och inte kommer in på långa gymppan så att jag får bli gymnastiklärare i grundskolan. Bara att vänta och tro att det gick vägen!

Tack å hej, hoppas ni fick svar på det ni har undrat :)

Mot Jeppis

Hur skönt är det inte att få skjuts hem till Jeppis?! Det är bara för ljuvligt när man är van att köra själv av och an hela tiden! Nyheten är så pass stor och viktig att jag tar itu med mitt bloggande igen, jag behöver ju inte hålla ögonen på vägen :)

Imorse innan vi packade oss hemåt mot Jeppis hade vi redskapsgymnastik i skolan. 3 år av träning skulle idag redovisas genom en flytande serie på räck, satsbräde och plint, parterr och bom. Jag var super nervös men det gick förvånansvärt bra. Är glad för att jag hölls på bommen under alla utföranden och för att få beröm över spända vrister trots jag är bollspelare! Överslaget och kullerbyttan på räcket gick smärtfritt medan också flygkullerbyttan över plinten lyckades. ni ser, jag har lärt mig nåt på peffan!

Men Gud vad klumpig man känner sig och alla sträckta armar och övrigt viftande är bara för kvinnligt för mig. Själv föredrar jag rikti kara tage! Trots spända vrister, snygg hållning och raka armar hade jag maxpulsen på 177 och närmare 500 kcal förbrändes. Snacka om att vara nervös och fokuserad :D

Nu ska jag fortsätta smida sommarlovsplaner med mina roadtripare!

Tröjtto

Oj vad trött man kan vara efter en helg med två matcher. Orkade jyst och jyst ta mig upp till sjätte våningen trots jag åkte hiss. Nu är jag äntligen hemma i Vasa efter en tung helg. Det blev inga vinster men vi har kämpat bra. Känns bara extra surt när vi förlorade dagens match eftersom vi spelade så bra på hemmaplan med publikens stöd. Dagens match var en av säsongens bästa, hittills. Matchen var helt klart vår men vi förlorade med 1-2. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN! Trots en bitter förlust är jag endå nöjd över lagets och mina egna prestationer. Det var super roligt att spela och jag känner att jag äntligen gjorde en bra match, och det är en skön känsla! Min vrist kommer antagligen vara helt död imorgon men så är det... Det är inte lätt att vara skadad!

Jag är dessutom så hungrig men för trött för att laga nån mat. Snälla kan någon komma och kocka något åt mig?! Eller kanske jag bara går och sover för nu är jag så trött!

På rätt väg

Nu kan jag glatt meddela er att Fox damer är på rätt väg. Det blev ingen vinst i Esbo så staden står säkert kvar för nylänningarna men vi tog trots allt 1 poäng med oss hem. Vi presterade till en oavgjord match. 4-4 till de dom är intresserade av siffror. Det känns bra fastän vi åkte iväg för att vinna, men vi vände den dåliga trenden att förlora. Mentaltränaren Lars bad oss att ta små steg uppåt och det har vi nu gjort. Katshing! Imorgon blir det vinst på hemmaplan. Välkommen!

Feelisbussen

På gott humör och därför bjuder jag på ett till blogginlägg. Bussresan har hittills gått bra och vi körde nyss vidare från Toijala var vi precis som alla andra gånger har stannat på matpaus. Men till all lycka bjöds det den här gången på lax istället för köttbullar. Visserligen älskar jag köttbullar men kör stenhårt på nya förberedelsemetoder inför match. Så idag lät jag bli köttbullarna (smakade bara i smyg på två stycken) och är säker på att det blir en vacker vinst med lax i magen!

Kom för övrigt fram till att jag fullt möjligt skulle kunna ha ett förhållande med en Toijala kille, eftersom jag är i trakten så ofta. Ett distansförhållande på några 100 km kan jag leva med om vi endå ses relativt ofta under en lunchpaus på 45 min. Vilket lyckligt liv jag skulle ha! Men tyvärr hittade jag inga snygga kockar i köket... Maybe next time Toijala!

Mätt och belåten sitter jag nu och skriver på skolarbeten medan rock'n'roll dunkar ur högtalarna i bussen. Lämpligt med skoltemat hörselskador... Ingen mera Hollywood diva musik som typ Paris Hilton-stars are blind! Int för att vi nån gång har lyssnat på det heller. Hur som helst ska det bli mer fan anamma i allt jag gör! Därför ska jag nu fortsätta måla naglarna blåa. Thänx capu!

Tjeenare

Tja tja bloggen. Tro det eller ej men ja ska skriva ett blogginlägg. Efter kvällens mentalträning med laget blev jag inspirerad till allt möjligt. Men främst till att vinna två matcher i helgen!

Ikväll lärd jag mig att tänka som en divari spelare, gå som en divari spelare, leva som en divari spelare och imorgon ska ja vinna med laget som en hel hög av divari spelare! Vi fick även som förslag att riva staden vi ska spela i efter en efterlängtad vinst. Så säg hej då till Esbo alla esbofans, för imorgon tar blårävarna hem en saftig vinst av storstadsborna!

Vi fick också i uppgift att förbereda oss för match på alla möjliga tänkbara sätt förutom på de sätten som vi tidigare har förberett oss på. Nu ska alla felaktiga förbindelser i hjärnan som leder till förlust och dåligt spel förstöras. Och nya successfulla spår ska skapas! Så ikväll badade jag bastu efter träningarna vilket jag vanligtvis inte gör för att jag inte gillar värmen. Så har jag salvat in mina fötter med mammas fotkräm, något jag aldrig tidigare har gjort. (Jag tror mig minnas att jag har hört att fotkrämer och lena sköna fötter ger framgång i livet.) Avslutningsvis har jag slängt mig på soffan med hallonkvark och film utan att ha packat spelväskan och stressat över alla saker som ska med på spelresan. Vi snackar ett sådant vinnarkoncept, eller hur? ;) jag känner bara på mig att det går vägen imorgon och jag är så motiverad för den sport jag har valt att utöva. Allt känns bara så rätt och bra! Även om det kommer stryk av Esboborna vet jag att både jag och laget har försökt och gett 100%. Om det inte räcker, ja då är motståndarna värda att vinna!

Wish us luck!

Träningsmatch

Hemma i jeppis och äter mammas mat och taggar till inför kvällens träningsmatch på hemma plan. Vi ska spela mot ett herrlag och jag oroar mig för skador. Det skulle inte vara så vidare om man åker på storstryk nu och säsongen börjar om två veckor. Bäst att se till att lägga gubbarna på plats redan från början. Plockade fram
Blue Fox halsduken och våran pelikirja, de här ska no gå helt bra ;)

Önska oss lycka till!